Persikoväggar och märkliga konversationer
Jag vet. Nu är jag väl bra orättvis. Jag måste ju för guds skull ge det här en chans. Och ja. Det måste jag faktiskt, för jag råkar ska gå i skolan här, och har tre månaders uppsägningstid och sen har jag också släpat en hel förbannad loftsäng hela vägen från Stockholm till Östersund. Så det är klart. Jag måste ju ge det här en chans.
Och det är ju klart. Jag kommer ju gilla skiten efter nån vecka eller ett par dagar eller så, så är det ju alltid. Men nu handlar det här om att det gäller en sån lång period. Tre år. Enligt Maya indianerna ska jorden gå under om tre år. DÄR NI. Lite perspektiv till er där ute. Mmh, så kan det faktiskt vara, att jag ALDRIG kommer att flytta härifrån. Jag kanske kommer att dö här!
Och en annan sak. VET ni hur KALLT det blir här uppe i fitt-Norrland eller? För att inte tala om mörkret. Ja. Det är mörkt nästan dygnet runt! Vad ska man göra då? Jag har inga reflexer faktiskt. Var kan man köpa reflexer?
Fast jag ska släppa det här nu. Egentligen är det ju inte stället utan alla människor som INTE råkar bo här, dvs alla som jag gillar. Alla som jag vill vara med. Men jag SKA släppa det här, det ska jag.
Så där ja. Nu. Nu känner jag hur jag släppte det.
Jag kan ju då passa på att berätta om en märklig sms konversation jag hade igår. Det var med Anthony. Man behöver lite bakgundsfakta för att hänga med här, så här kommer den:
Jag och Anthony jobbade tillsammans på Santa Martha i Ecuador. Vi mockade lejonskit och klappade apor och grävde gropar mest hela dagarna. Det var mycket slitsamt, men också väldigt trevlig. Vi blev bra vänner och ibland höll jag på att skratta ihjäl mig när han skulle mocka t ex. kaninburar, för han var så äckelmagad att han höll på att spy varenda gång. Jag kallade Anthony Bitch, och han kallade mig IKEA eller Sweden (mycket personligt). I alla fall. Anthony drog hem till sitt regniga trökiga land, även kallat england, och jag hängde kvar i Amerikat ett tag till. Men denna historia tar INTE slut här, den snarare börjar här. Vi har hållt kontakten lite hitan och ditan. Ett mail här, ett mess hit och ett dit. Tilläggas bör också att vi bråkade ganska ofta. Han är en sån som egentligen inte är dum i huvudet, men ändå beter sig som en idiot med jämna mellanrum.
För ett tag sedan hade vi ett ganska stort bråk. Jag minns inte om vad, men det var alldeles säkert för att han var otrevlig och antagligen var jag också det. Så kom det upp en bild på oss på fejjan för nån dag sedan, och jag ba "åååh, jag saaaaknar dig och alla djuren och allt". Och så messade vi lite i går. Jag tänkte "fan va gött, vi kan va polare och trevliga mot varandra. Då utspelar sig följande konversation:
(vi tar det från början)
Ant: We brushed are teeth together, how cute : )
Elin: Haha, yes, very cute : ) Are you drunk again? (han hör alltid av sig när han e full, som många andra, ja ni vet)
Ja, och sen, nej jag är inte full, jadda jadda. (hoppar fram lite i händelseförloppet nu)
Ant: Don't shout at me you drunk head! (Fortfarande en vad jag tror vänlig och skämtsam ton)
Jag: Haha, oh just shut up
Ant: I will shut you up! If I can get to IKEA! (I vad jag fortfarande tror är en vänlig och skämtsam ton)
Jag knåpar ihop ett fräsigt svar, tycker jag det lyder ungefär såhär:
Jag: No stupid word games, be nice or I'll start talking Swedish! And I left IKEA 2 weeks ago bla bla bla (Under tiden jag komponerar detta mess plirrar det till i mobilen igen. Jag skickar iväg skiten och läser messet som just kom in, där står det följande)
Ant: Putting my penis in your mouth would also shut you up haha
Ehm. Va sa han sa du?
En gång för alla, JAG FÖRSTÅR MIG INTE PÅ ENGELSMÄN. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK EGENTLIGEN, SÅ SÄGER MAN VÄL FÖR FAN INTE?
Ja, ursäkta om jag skrek, hoppas verkligen ingen kommer och stoppar en penis i min mun nu.
Kul blogg. Framförallt väldigt bra formulerat det du skriver. Det gör det hela väldigt underhållande, tack för det!
Jag känner så väldigt igen mig i det du skriver. Bor sedan 10år i Göteborg men är uppe i kallaste norrland nu. Jag är här under bara ett år men har INGEN möjlighet att sticka tidigare än så.
Egentligen blir jag bara förbannad när jag tänker på vardagen här uppe. Det är inte detta liv jag har valt! Jag har mitt riktiga som jag vill leva. Samtidigt som vi båda vet att efter denna tid så blir det bättre. Jag gör detta som en del av mitt arbete (mycket bra erfarenhet på pappret) och du gör det för att få en bra utbildning som du kommer ha nytta av i framtiden. Just känslan av att vägra sig själv att tänka på hur man känner inför vistelsen just nu. Det är farligt om man snöar in på att man inte trivs utan det är bättre att intala sig att det är helt OK. Det kommer ju självklart bli det men...
Lycka till i Östersund(mycket längre söderut än mig). Jag har lagt din blogg i favoriter och kommer läsa alla inlägg du gör.
Ha det gôtt!
