hittavilse

Jag tar tillbaka lite. Jag är visste rastlös. Eller jag blev det i förrgår tror jag. Mycket jobbig känsla. KOllade flyg till lite varstans. Det kostar ju väldigt lite att flyga. Skrämmande lite egentligen, men jag kan inte låta bli att känna en lättnadskänsla över det. Vår jord må vara på väg att koka bort, men jag känner att nomaden i mig kräver lite rörelse.

Sorgligt nog vet jag att det inte kommer att gå. Jag ska plugga i vår. Jag ska vara hemma. Jag ska inte rymma från några problem, och jag ska inte få känna frihetskänslan den här våren. Det är jag och mörkret i Norrland som blir kvar.

Jag slits mellan ytterligheter hela tiden. Jag vill bara sitta hemma i min gröna fina stol, eller så vill jag längst bort på jorden. Ibland känns till och med jorden lite liten. Men det går väl över, det gör allt, till och med livet.