Redan i Gävle?
Sprang ner till tåget, tur att det bara tar några minuter från prästgatan till stationen. Det var bara -10 i morse, och kändes riktigt milt. Jag har skaffat mig perspektiv. Känns sunt.
Klockan 08.00 rullade tåget från stationen söderut. Medans vi passerade storsjön, djupa skogar och åkermarker steg solen utanför vagnens fönster. Först i nyanser, svart blir djupblått, blir lila, blir klarare. Sedan syns solen och allt utanför får mer liv än bara konturer. Frosten på träden lyser vit. "Som på ett vykort" skulle min mamma säga, det tar hon alltid till när allt är så vackert att det inte längre blir verkligt. Jag har verkligen blivit vuxen nu.
Det går för fort. Vi har redan passerat Gävle, jag skulle gärna sitta här ett par timmar extra. Men Stockholm närmar sig med stormsteg. Det kommer trots allt bli härligt att se alla gå på snabbspolning, medans jag går sakta, sakta längs gatorna. Det ska bli härligt att strunta i att plugga, även fast det egentligen är vad jag ska göra.
Och på tisdag vänder det. Då kommer dagarna sakta, sakta att bli längre och jag är inte säker på att jag vill det. Mörkret suger energi, men det ger också en ursäkt. Det har en vaggande effekt. Hösten och vintern är lugna och sävliga, medans våren och sommaren är rastlösa och spattiga.
Klockan 08.00 rullade tåget från stationen söderut. Medans vi passerade storsjön, djupa skogar och åkermarker steg solen utanför vagnens fönster. Först i nyanser, svart blir djupblått, blir lila, blir klarare. Sedan syns solen och allt utanför får mer liv än bara konturer. Frosten på träden lyser vit. "Som på ett vykort" skulle min mamma säga, det tar hon alltid till när allt är så vackert att det inte längre blir verkligt. Jag har verkligen blivit vuxen nu.
Det går för fort. Vi har redan passerat Gävle, jag skulle gärna sitta här ett par timmar extra. Men Stockholm närmar sig med stormsteg. Det kommer trots allt bli härligt att se alla gå på snabbspolning, medans jag går sakta, sakta längs gatorna. Det ska bli härligt att strunta i att plugga, även fast det egentligen är vad jag ska göra.
Och på tisdag vänder det. Då kommer dagarna sakta, sakta att bli längre och jag är inte säker på att jag vill det. Mörkret suger energi, men det ger också en ursäkt. Det har en vaggande effekt. Hösten och vintern är lugna och sävliga, medans våren och sommaren är rastlösa och spattiga.
Kommentarer
Trackback