hittavilse

Jag känner mig kränkt, förnedrad och lite utnyttjad.

I går var jag hos frisören, och hon hade en dålig dag.

Jag tycker alltid att det är lite obehagligt att gå till frisören. Jag kan liksom inte njuta så som alla andra verkar kunna. Tycker inte om när främmande folk sliter i mitt hår. Och det spelar ingen roll. Varenda gång jag är hos frisören får människan i fråga mig att känna mig som en usel människa.

"Oj, Guuuud vad slitet ditt hår är, du måste sluta med toffs"

"Du tvättar väl nte håret mer än var tredje dag?"

"Använder du ultra-super-mega inpackningen vid varje schamponering?"

Mina svar är alltid:

1. Ja jag vet, men jag gillar att ha det uppsatt.

2. Jo det gör jag, men jag looovar att försöka att sluta med det.

3. Nej, jag har inte råd. Men om du nu pratar tillräckligt länge om den så ska jag nog skrapa ihop 555 kr. och inte käka på en vecka.

Gårdagen var värre än värst. För egentligen brukar de inte vara så farliga, jag brukar överdriva, och känna mig obekväm trots att frisören egentligen är trevlig. Men hon igår. Hon såg på mitt hår med avsmak. Ja, det var vad hon gjorde. Hon skakade på huvudet och suckade. Drog upp hakan långt och himlade med ögonen. Och jag överdriver inte.

- Varför har du permanentat det?
- För att jag ville ha det lockigt.
- Åhh, det är så sliiitet.
-Ja, jag vet, det är för att jag permanentade det.
(Hon rynkarpå hakan)
- Gud vad slitet alltså.

Så frågade hon hur mycket jag ville klippa. Inte så mycket sa jag, jag vill ha kvar mitt hår. Okay sa hon, men jag tycker du borde klippa av allting. Men jag vill inte ha kort hår.

Rynkar på näsan.

Så sätter hon igång att klippa. Kammar upp allting på huvudet och klipper. Säkert 12 cm. klippte hon. Nu ser det ut som om jag har pottfrilla med lite längder. Jag bad INTE om det.

Jävla pisskärring.