Antipedantista
När man öppnar dörren möts man av en täckjacka stor som ett lik. Tung som ett lik. En stor ryggsäck full med skrynkliga kläder. Om man följer den smala hallen in till det lilla rummet med persisk matta som täcker den brunspräckliga plastmattan ligger raggsockor, tofflor, badrock, handduk, filtar, väskor, böcker, ja - allt vad man kan tänka sig. Till vänster, under sängen sitter jag. Helt upp och ner, lutad mot ett hårt stolsben och bara glor rakt ut i luften. Lyssnar på samma låt 300 gånger. Grannarna får hata mig bäst dom vill.
Men det gör inget. Hade det vart i går, dan innan det eller ett år sen hade jag städat. Hittat makarna till raggisarna och ställt bäckerna med ryggarna utåt i bokhyllan. Men skit samma. Om man skulle göra en cat-scan av min hjärna skulle den se precis lika ut. Det spelar ingen som helst roll hur mycket jag städar mina 19 kvadrat, det kommer fortfarande att vara stökigt där inne.
Men det gör inget. Hade det vart i går, dan innan det eller ett år sen hade jag städat. Hittat makarna till raggisarna och ställt bäckerna med ryggarna utåt i bokhyllan. Men skit samma. Om man skulle göra en cat-scan av min hjärna skulle den se precis lika ut. Det spelar ingen som helst roll hur mycket jag städar mina 19 kvadrat, det kommer fortfarande att vara stökigt där inne.
Kommentarer
Trackback