bitterljuv torsdagsmorgon

Mördarklockan hade precis ringt i min lilla lägenhet, och jag hade krålat mig upp i sängen för lite morgonpasset och morgonstickning när jag fick mess från Sara som frågade om jag var vaken. Jag älskar att morgonprata! Särskilt med Sara, fina fina Sara. Nu är det grejer som händer, eller hur? Jag får chills.

Vi pratade i alla fall på, och sedan la vi på, och jag mös ner mig i sängen och började sticka igen. Då ringer det på dörren och jag fattade ingenting. Sen kom jag på att dom håller på att måla om i koridoren och jag har skrivit på en lapp på min dörr att dom får gå in och måla dörrkarmen med huvudnyckel. Där ligger alltså jag i min loftsäng, med bara trosor på kroppen. Jag fick såklart panik, och klädde på mig i turbofart, och precis när jag fått på mig sista tråden på kroppen öppnade han dörren.

Nu sitter jag här, helt rufsig i håret och surar, dessutom med publik.

Kommentarer
Postat av: Sara

Haha, vilket roligt inlägg, jag känner känslan av panik när du säger att du klär dig i turbofart, oftast går allt jättesnett då! :) Jo jag får BIG CHILLS! Men det är så häftigt!



Över jul och nyår dåååå kan vi göra lite resarch!



Puss min bästa!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback