hittavilse

Alltså. Jag har under över ett halvår funderat över det här med patriarkat. Det tog mig ett tag att lista ut vad detta kryptiska ord egentligen betyder, men sen upptäckte jag nationalencyklopedins underbara värld.

patriarkat, samhällsvetenskaplig benämning på sociala system inom vilka kvinnor är underordnade män.

På vårt diskissionsforum på mittuniversistets studentportal förs en ganska krasslig debatt om feminism och queerteori. Eller ja, vi har inte kommit så långt att vi snackar teori. Men i vilket fall. Där kom det i vilket fall patriarkatet upp för ett tag sedan, och hur personen som skrev inlägget ifrågasatte detta.

Jag blir alltid helt stum när detta kommer upp. För även om det nu var så att jag inte riktigt visste vad detta ord betydde förrens bara för ett litet tag sedan har det varit som en självklarhet för mig att dom som bestämmer över mig, över mitt land, EU och världen är tjocka, vita män (okej, jag vet vet att Obama inte är en tjock vit man, men han är i vilket fall man). Om du frågar ett dagisbarn vem som bestämmer kan jag slå vad om att svaret antingen blir pappa eller möjligtvis kungen. Om jag ser utanför mitt eget samhälle, här i Sverige är det om möjligt ännu mer tydligt.

Jag blev så osäker på min sak idag, efter att jag hade läst inlägget, att jag var tvungen att fråga min nyfunna och kära vän Anna vad hon tyckte om patriarkatet.

- Du Anna, jag måste fråga dig en sak.
- Aah?
- Vad tycker du egentligen om patriarkatet?
- Ja, hur menar du nu?
- Ja, finns det? Tycker du att det finns?

Anna tittade frågande på mig. Det såg ut som att hon trodde att jag inte var vid mina sinnens fulla lag.

Jag förklarade varför jag kommit på denna tanke och vi funderade ett tag.

När jag har pratat med andra vänner om det här, som likt mig själv råkar vara kvinnor har det liksom inte funnits något att diskutera om. Det är självklart. Det är hittills bara män som jag har pratat med som inte tyckt att det finns något patriarkat och om det nu finns så är det inte intressant. Det är förlegat. Det är rabiata 70-tals feminister med massor av hår under armarna, på benen och mellan benen som snackar om patriarkatet.

Men. Är det inte väldigt lätt att bevisa att det finns ett patriarkat? Är det inte ett av de få sakerna man faktiskt kan mäta i siffror i den här diskussionen? Vilka bestämmer i det här landet? Vilka är de som är högst uppsatta inom företag? Och om det inte fanns något patriarkat, varför har vi då en never ending story om jämställdhet?

Visst är det sant att det inte ser ut som för 30 år sedan i Sverige längre. Vi har kvinnliga chefer och kvinnliga politiker. Men, om inte jag misstar mig (vilket jag faktiskt är ganska säker på att jag inte gör) så är de flesta kvinnor som är chefer idag så kallade mellanchefer. Det betyder att de jobbar häcken av sig, men har relativt lite makt. Och ja, vi har många kvinnliga politiker idag, men har inte makten flyttat sig väldigt mycket från politikerna till företagen - där de högsta cheferna med den slutgiltiga makten är just män?

Jag undrar allra ödmjukast varför detta är så svårt att se för killar? Jag vet att det kanske ibland kan verka som att jag är arg på alla män på hela jorden, men det stämmer faktiskt inte, om det är det dom tror. Jag tycker att alla förbannade könsnormativa roller är skit, både för kvinnor och män. Det är heller inte så att jag brukar umgås särskilt mycket med vita, feta, maktlystna manliga företagsledare, vilka jag tycker kan dra åt helvete, så det är alltså inte dom som har förnekat patriarkatet.

Ja, det är märkligt. Och så jävla typiskt, att jag inte kan sova, bara för detta patriarkat. Jävla skit patriarkat!