hittavilse

I våras, i slutet av folkhögskoletiden på Jakan hade jag nåt sorts panikartat behov av att fortsätta att vara krativ. Tvutusenfemhundra ideér hade jag då, som jag nästan alla har glömt bort. Det är bara en av dom som jag lite halvdant håller. antagligen för att det är enkelt.

Tanken grundar sig i vilket fall i att jag har tänkt på vad jag egentligen tycker om mig själv. Självbild? Jag har kommit på mig själv med att ha en otroligt dålig självbild. Det var när jag satt och kollade på bilder från när jag var mindre hemma hos mina föräldrar jag först kom på hur rent ut sagt puckad jag är ibland. På bilderna på mig själv som liten ser jag en väldigt söt liten lintott, och blev helt förvånad. Jag tyckte att jag var fruktansvärt ful som liten. Jag kommer ihåg hur jag kunde stå vid spegeln och granska mitt utseende, och då särskilt min näsa i timmar. Detta ledde till en mycket märklig sak. Eftersom att jag tyckte att min näsa var så fruktansvärt ful gick jag med min hand över den i tid och otid. Jag minns till och med att mina vänner brukade kommentera detta.
Den krativa delen i det här var i vilket fall att försöka att hindra det här, för jag gör fortfarnade så. Ser bilder från några år tillbaka och tänker, "men herregud, så farligt var det i ju inte!". Grundidén var i vilket fall att ta ett självporträtt om dagen, vilket jag inte gör, men i vilket fall ett i veckan. Det är ganska bra, då kan jag tänka, "nej, jag såg inte så trött och eländig ut i måndags egentligen".

Alldeles för någon dag sedan. Mycket dystert, men inga större missbildningar