hittavilse

Då var det dags snart. Det känns som att luften darrar en aning. Det är liksom något på gång.



Det är dags för   h  e  m  t  e  n  t  a


Det är inte utan en aningens liten ångestkänsla jag inser detta. I morgon kommer uppgiften och sen är det bara att låsa in sig i en vecka.

Det jobbiga är att jag inte har en aning om hur detta kommer att gå till. Jag vet liksom inte vad jag ska förvänta mig. Vet inte vilken nivå det här ska ligga på. En annan sak som är drygt med skoluppgifter nu för tiden är att allt måste vara källkritiskt, sanning och strukturerat. Inte riktigt min grej. Jag vet inte hur man strukturerar, vill gärna spekulera och krydda den gråa sanningen en aning. Men icke.

Fast det känns liksom lite, lite spännande också. Någon vecka in i utbildningen satt jag och en annan tjej i min klass och liksom ville komma igång med plugget. Slita lite. Dricka massor av kaffe, vara vaken till mitt på natten och plugga tills ögonen glöder. Visst har vi vart tvugna att plugga hittills också, men inte som nu.

Fast en annan känsla som också är ganska stark är att jag vill bara bort. Länge. Ett år. Liksom, fattar ni? Bort, bort, bort.