Just nu - det maniska stadiet
Mitt under tentaveckan just nu. Det kommer kanske inte som någon överraskning att jag just nu befinner mig i ett brus av vad som synes evigt mörker, död, fukt och kackerlackor. Jag tror att jag vet någonstans att det kommer att kännas bättre i morgon, för jag tycker mig kunna se ett visst mönster i detta.
Först flumm-pluggar jag. Det betyder att jag sporadiskt under kursen läser lite av den angivna litteraturen och tar för givet att det kommer att ordna sig. Ta det lugnt när man kan är parollen. Detta håller på tills i början av tentaplugget.
Sedan kommer jag in i det maniska stadiet, det är nu jag inser att jag har flummpluggat hela kursen och egentligen inte kan någonting. Jag vet hur snacket går i kursen, men jag har ingen som helst insikt om vad det egentligen handlar om. Panik, mani och ångest utbryter då, vilket leder till (trots min förundran över mitt eget beteende, då jag egentligen förväntade mig motsatt reaktion från mig själv innan jag började plugga) att jag sitter fasligt många timmar och matar, matar och åter matar in kunskap.
Efter det, hoppas jag, och tror lite grann, att lättnadsplugget infinner sig. Det betyder att när man i grupp sitter och går igenom kursen och vad man tror att man bör veta, och vad man tror att föreläsaren anser att man bör veta för att klara tentan, känner att man tror att man vet vad man bör veta. Detta innebär en otrolig lättnadskänsla. För hoppningsvis slappnar man då av, fäller ner axlarna och har tid över för en promenad längs sjön, handla mat, och andra vardagssysslor som man nu inser är en lyx.
Först flumm-pluggar jag. Det betyder att jag sporadiskt under kursen läser lite av den angivna litteraturen och tar för givet att det kommer att ordna sig. Ta det lugnt när man kan är parollen. Detta håller på tills i början av tentaplugget.
Sedan kommer jag in i det maniska stadiet, det är nu jag inser att jag har flummpluggat hela kursen och egentligen inte kan någonting. Jag vet hur snacket går i kursen, men jag har ingen som helst insikt om vad det egentligen handlar om. Panik, mani och ångest utbryter då, vilket leder till (trots min förundran över mitt eget beteende, då jag egentligen förväntade mig motsatt reaktion från mig själv innan jag började plugga) att jag sitter fasligt många timmar och matar, matar och åter matar in kunskap.
Efter det, hoppas jag, och tror lite grann, att lättnadsplugget infinner sig. Det betyder att när man i grupp sitter och går igenom kursen och vad man tror att man bör veta, och vad man tror att föreläsaren anser att man bör veta för att klara tentan, känner att man tror att man vet vad man bör veta. Detta innebär en otrolig lättnadskänsla. För hoppningsvis slappnar man då av, fäller ner axlarna och har tid över för en promenad längs sjön, handla mat, och andra vardagssysslor som man nu inser är en lyx.
Kommentarer
Trackback