Manickan
Idag är jag vakt åt denna lilla filur. Hon gillar inte mig och jag gillar inte henne så väldigt mycket. Det är mycket hemskt av mig att säga så, det vet jag, men hon vill ju inte vara här, Man ser ju i hennes olyckliga små ögon att hon inget hellre önskar än att slippa mig. Jag håller skenet uppe ett tag, men det går inte så länge, jag kan inte tycka om någon som inte tycker om mig.
Nu fíck jag dock lite dåligt samvete, för istället för att krångla sig ur min famn valde Manickan, som damen heter, att stanna kvar i mitt knä och sitter här som en liten varm boll. Det kanske bara är jag som inte är öppen för hennes kärlek, hemska jag.
Kanske vi bara behöver träna oss lite, vi kanske vänjer oss med varandra och bygger så starka band att de aldrig kan brytas. Nä, nu ska vi inte sväva iväg.