Systrar
En oerhört snurrig vecka. Från botten till toppen, med lite magont där i mitten. Inte för att jag har en aning om hur mitt liv egentligen ser ut, men ibland sitter goda nyheter fint.
I går natt kunde jag inte sova, och det var ite för att jag saknade, väntade eller var orolig. Det var för att jag hade haft en så bra dag.
Allt gick väl, och jag lever på den idag med.
Först framförde jag en text jag skrivit själv på "våga tala" kursen. Jag var så rädd, men det gick så bra. Den handlade om jämställdhet och om systerskap. Jag fick stå på scenen med strålkastarna i ögonen och leta efter min vita ilska. Jag hade tid till att spänna ögonen i min publik och fråga dem; "Är ni inte förbannade?". Och de fattade. De klappade händerna och kände igen sig. Jag fick en massa nya systrar då.
Sedan läste jag ett mail som en i klassen skickat. Vi är tre stycken som ska göra radio i lägren i Västsahara. För någon vecka sedan fick vi kontakt med P3. Igår fick vi mail från programchefen: Vi kan väl träffas lite förutsättningslöst. Jag tar med mig chefen för P3- nyheterna också.
Det är de bästa nyheterna vi kunde fått. Det är så stort.
Vi har kommit fram till att han inte skulle träffat oss om han inte var intresserad. Inte heller skulle han ta med sig en chef-kompis. Fy fan, jag känner det, våra 15 minuter är på intågande, och det blir 45 minuter om man lägger ihop oss alla tre. 45 minuter i strålkastarljuset åt situationen i Västsahara. Jag kunde inte spendera dem på ett bättre sätt.
I går natt kunde jag inte sova, och det var ite för att jag saknade, väntade eller var orolig. Det var för att jag hade haft en så bra dag.
Allt gick väl, och jag lever på den idag med.
Först framförde jag en text jag skrivit själv på "våga tala" kursen. Jag var så rädd, men det gick så bra. Den handlade om jämställdhet och om systerskap. Jag fick stå på scenen med strålkastarna i ögonen och leta efter min vita ilska. Jag hade tid till att spänna ögonen i min publik och fråga dem; "Är ni inte förbannade?". Och de fattade. De klappade händerna och kände igen sig. Jag fick en massa nya systrar då.
Sedan läste jag ett mail som en i klassen skickat. Vi är tre stycken som ska göra radio i lägren i Västsahara. För någon vecka sedan fick vi kontakt med P3. Igår fick vi mail från programchefen: Vi kan väl träffas lite förutsättningslöst. Jag tar med mig chefen för P3- nyheterna också.
Det är de bästa nyheterna vi kunde fått. Det är så stort.
Vi har kommit fram till att han inte skulle träffat oss om han inte var intresserad. Inte heller skulle han ta med sig en chef-kompis. Fy fan, jag känner det, våra 15 minuter är på intågande, och det blir 45 minuter om man lägger ihop oss alla tre. 45 minuter i strålkastarljuset åt situationen i Västsahara. Jag kunde inte spendera dem på ett bättre sätt.
Jag gillart
Mia Skäringer.
Hon har en blogg. Orkar inte länka, tänk google.
Livet är relativt skitigt just nu. Vet inte hur det ska gå med allt, kanske bra, kanske åt djupaste helvetet. Vi får se. Om det går åt helvete, då ska jag i vilket fall moona åt Gud. Det har Mia gjort en gång, det sa hon när hon va hos Luuk och snackade.
Jag skulle faktiskt kunna börja tro på Gud, bara av den anledningen, att få visa honom röva när han beter sig som en skit. Jag tycker faktiskt att det är på tiden att saker och ting börjar gå lite smidigt för mig. Jag kräver faktiskt det.
Hon har en blogg. Orkar inte länka, tänk google.
Livet är relativt skitigt just nu. Vet inte hur det ska gå med allt, kanske bra, kanske åt djupaste helvetet. Vi får se. Om det går åt helvete, då ska jag i vilket fall moona åt Gud. Det har Mia gjort en gång, det sa hon när hon va hos Luuk och snackade.
Jag skulle faktiskt kunna börja tro på Gud, bara av den anledningen, att få visa honom röva när han beter sig som en skit. Jag tycker faktiskt att det är på tiden att saker och ting börjar gå lite smidigt för mig. Jag kräver faktiskt det.
Det ockuperade Västsahara
Det sker var dag, i en konflikt som är bortglömd och ignorerad.
Är den inte blodig nog för att vi ska bry oss?
Just exakt precis nu
fick jag sån förbannad panik att jag tror att jag ska vända ut och in på mig själv.
Fem månader har det gått sedan jag såg honom sist, och i morgon ska vi helt random träffas igen. Jag fattar ingenting. Hur kan tiden gå så sakta/fort? Tiden som varit känns som ingenting, och ett dygn känns som... En evighet.
Och samtidigt så är det så ofattbart att vi har gjort det här att jag inte kan låta bli att tänka att något ska gå fel. Han kanske bara kommer för att göra slut på eländet? Han kanske missar planet? Ryanair kanske går i konkurs (ja, det har ju hänt förut, liksom). Vi kanske kommer att bråka i två veckor, dag efter dag efter dag.
Allt knyts bara tillbaka till tanken att det får bara inte ha varit för ingenting.
Alla dom här månaderna får inte ha varit helt onödiga. Jag vill inte vara med längre i sånna fall.
Fem månader har det gått sedan jag såg honom sist, och i morgon ska vi helt random träffas igen. Jag fattar ingenting. Hur kan tiden gå så sakta/fort? Tiden som varit känns som ingenting, och ett dygn känns som... En evighet.
Och samtidigt så är det så ofattbart att vi har gjort det här att jag inte kan låta bli att tänka att något ska gå fel. Han kanske bara kommer för att göra slut på eländet? Han kanske missar planet? Ryanair kanske går i konkurs (ja, det har ju hänt förut, liksom). Vi kanske kommer att bråka i två veckor, dag efter dag efter dag.
Allt knyts bara tillbaka till tanken att det får bara inte ha varit för ingenting.
Alla dom här månaderna får inte ha varit helt onödiga. Jag vill inte vara med längre i sånna fall.
Där fick hon faktiskt till det...
Jo, jag läser Blondinbella, nästan var eviga dag, och oftast vet jag inte varför, men idag fick hon till. Hon skrev om Sex och avhållsamhet osv. men en sak, en sak har hon missat.
Och det är att det fakriskt finns p-piller för män. Det finns bara inte ute på marknaden än, eftersom efterfrågan inte är tillräckligt stor. Detta gör mig mycket arg. Grejen är nog den att många kvinnor inte skulle tacka nej till att sluta att proppa i sig hormoner, men hur många män kan i realiteten egentligen tänka sig att göra det istället för kvinnan, eller byta av lite eller nått sånt?
Och det är att det fakriskt finns p-piller för män. Det finns bara inte ute på marknaden än, eftersom efterfrågan inte är tillräckligt stor. Detta gör mig mycket arg. Grejen är nog den att många kvinnor inte skulle tacka nej till att sluta att proppa i sig hormoner, men hur många män kan i realiteten egentligen tänka sig att göra det istället för kvinnan, eller byta av lite eller nått sånt?