Kommer det någonsin att bli ljust?
Jag sitter helt apatisk vid mitt köksbord i min petita 4:a på 18 kvadratmeter. Det är grått ute, grått inne, grått i sinne. Och jordbävningar överallt. Tackar herren gud att jag inte är född på en kontinentalplatta men det känns i vilket fall inte helt hundra. Det är något som saknas. Det är ljuset. Sommarlovet. Jag vill så gärna ha sommarlov att jag får ont i hjärtat av längtan. Ett litet, litet tecken på att det finns hopp vore så underbart. Kanske en liten glimt av solen? Ett litet dropp från taket?
Men inet. Intet nytt från vinterhelvetet-Östersund. Här är lika kallt som vanligt, och lika mycket snö och lika mycket skola. Fitterackan. Skitvinter!
Men inet. Intet nytt från vinterhelvetet-Östersund. Här är lika kallt som vanligt, och lika mycket snö och lika mycket skola. Fitterackan. Skitvinter!
Essä
Tydligen ska jag skriva en essä i morgon klockan 8. Vi har dagen idag på oss att förbereda den, och sedan ska vi komma ihåg vad vi ska skriva.
Jag har några problem, men det största månne vara att jag inte vet vad en essä är. Debattartikel? Man ska diskutera, tydligen. Grejen är den att visst, jag kan säkert skriva den så att jag får godkänt, men det hade varit mycket trevligt om det för en gångs skull kunde vara något jag känner igen. Jag skyller som vanligt på mina föräldrar. Varför tvingade dom mig inte att sitta och skriva essäer på söndagsförmiddagarna? Nej, jag hade inte alls tyckt att det var roligt, men, jag hade banne mig tackat dem idag. Eller, varför har dom inte utibldat sig? I så fall hade dom kunnat berätta hur jag ska göra.
Men icke. Jag får sitta här och chansa, som jag gjort ganska många gånger innan.
Jag har några problem, men det största månne vara att jag inte vet vad en essä är. Debattartikel? Man ska diskutera, tydligen. Grejen är den att visst, jag kan säkert skriva den så att jag får godkänt, men det hade varit mycket trevligt om det för en gångs skull kunde vara något jag känner igen. Jag skyller som vanligt på mina föräldrar. Varför tvingade dom mig inte att sitta och skriva essäer på söndagsförmiddagarna? Nej, jag hade inte alls tyckt att det var roligt, men, jag hade banne mig tackat dem idag. Eller, varför har dom inte utibldat sig? I så fall hade dom kunnat berätta hur jag ska göra.
Men icke. Jag får sitta här och chansa, som jag gjort ganska många gånger innan.
paradigmskifte
Idag har jag varit på någon slags sammankomst. På denna sammankomst fanns ett typexempel på människa som jag har mycket svårt för. En sån som inte kan ha fel. En sådan som bara pratar om sig själv konstant och som har fört en tre timmar lång monolog. Sånt kan få mig att vilja strypas. Och slåss.
Exempel:
Jag: Ja, men stockholm är så långdraget och stort. T ex. skit jobbigt att ta sig från Jakan till city.
Han: Äh, men Jakan ligger ju söder om söder.
Jag: Eh, nej. Jakan är norr om stan.
Han: Nej.
Jag. Jo-ho.
Han: Nej, Jakan är bajenland, det räknar jag som söder om stan.
Jag: Jaha, okej... Men.. äh.
DRYGHÖVE!
Exempel:
Jag: Ja, men stockholm är så långdraget och stort. T ex. skit jobbigt att ta sig från Jakan till city.
Han: Äh, men Jakan ligger ju söder om söder.
Jag: Eh, nej. Jakan är norr om stan.
Han: Nej.
Jag. Jo-ho.
Han: Nej, Jakan är bajenland, det räknar jag som söder om stan.
Jag: Jaha, okej... Men.. äh.
DRYGHÖVE!
Dags för ett uppryck...?
Jag har slappat till mig totalt. Minns inte senast jag pluggade och idag glömde jag att gå på föreläsning. Längtar till sommaren och planerar semester. I februari. En liten smygande panik tränger sig på i hjärtegropen, snart är det tenta IGEN, och jag ska läsa en artikel på 40 sidor så att jag kan vara aktiv på seminariet i övermorgon. Det kanske är dags att ta tag i sin framtid, klä på sig och pulsa upp till skolan..?