hittavilse

Du vet när en sitter ute på sommaren, då solen skiner och rapsen blommar. Den blåser lite friskt, men det är varmt och skönt. Så skiftar plötsligt ljuset. Det faller snabbt skuggor och ögonen hinner inte med att ställa om sig. Man blir blind för en sekund. Det är bara solen som gått i moln, men det vet en inte än. Den där sekunden när man paniskt letar efter en anledning till att hela verkligheten nu har förändrats. Den sekunden är så talande ibland.

Jahopp, här sitter jag alldeles dödgrävd i min gröna stol och glor efter mitt sista jobbpass den här veckan. Hemtjänsten, jag säger å det. Jag tror det är mitt bästa jobb hittills. Jag har ett väldigt gott sinne för det här med jobb, känner på några timmar om det är bra eller anus. Normalt sett brukar det vara anus efter ca. 5 minuter av den enkla anledningen att det suger att jobba i allmänhet. Jag har dock alltid haft en mycket stark nyfikenhet av folks hem. När jag va liten var jag (och är fortfarande) en riktig fönstergluttare och nu får jag ju faktiskt komma in och glutta på fotografier, titta i kylskåpet och rota i badrumsskåp och sånt. Det är underbart. Dessutom är nästan varenda pensionär trevliga och jag har inte stött på en enda bajsblöja på tre dagar. Man får promenera eller cykla runt i stan occkså. Inte verkar det så fasligt stressigt heller som alla klagar om, man har gott om tid och många gamlingar har speciell tid för social samvaro eller promenader. Idag var jag ute med en jätte gullig tant som inte kom ihåg vad jag heter även fast jag berättade det ca. 200 ggr, hon hade jätte bra långtidsminne dock och kom ihåg allt från hennes barndom och sånt.

Äh.. det blir nog en bra sommar.