Fuck you fucker fuckersen
Gud. Jag blir så trött på att vänta.
Nostalgi
Jag sitter och lyssnar på musiken jag kopierat av Bendir, vår chaufför när vi var i de västsahariska flyktinglägren. Nu blir det orgie i minnen, men skit samma...
Mina lärare Yvonne och Jenny samma dag som jag just köpt en ny kamera eftersom min(a) blev stulen under de första timmarna vi spenderade i Madrid.
Jag kysser mitt efterlängtade rosa pass med visum och allt. (Det gamla låg också i väskan som blev stulen)
Vi går ner för landning i Alger.
Vår lille chaufför i Alger. Denna man ville att jag skulle gifta mig med hans son. Han var också mycket stolt över att hans bil gick att köra så snabbt, även fast den var så liten. Vi var inte stolta, vi var livrädda.
Mina klassmates var goda och täckta, fina flickor.
Tina, som även betyder fitta på Hasania.
Jag och Marie-Therese... Hon passar bättre i slöja än mig kan vi konstatera.
Somayeh
Västsaharakursen på tur
En ganska menlös bild, med det är den inte. Det är på flygplatsen precis när vi kommit fram. Och vi fick skriva på inresepapper som det stod RASD på, konstigt, Marocko säger att dom inte finns... Det var en magisk natt, och stjärnorna låg som ett täcke över öknen.
Underbara unge
Vår tolk Omar
Jag och Sara får henna och passar på att se ut som ett par terrorister
Öken, öken, öken.
Nagla, fina, fina Nagla.
Linn tar sig en tupplur i eftermiddagsvärmen
Tina och Somayeh springer Sahara Marathon
Underbara Bendir
Rebellisk Elin
Somayeh blev jätte förkyld. Jag fick ge henne spruta på skinkan två gånger om dagen
Smara, 45 000 invånare
Hej då Algeriet
Jag kysser mitt efterlängtade rosa pass med visum och allt. (Det gamla låg också i väskan som blev stulen)
Vi går ner för landning i Alger.
Vår lille chaufför i Alger. Denna man ville att jag skulle gifta mig med hans son. Han var också mycket stolt över att hans bil gick att köra så snabbt, även fast den var så liten. Vi var inte stolta, vi var livrädda.
Mina klassmates var goda och täckta, fina flickor.
Tina, som även betyder fitta på Hasania.
Jag och Marie-Therese... Hon passar bättre i slöja än mig kan vi konstatera.
Somayeh
Västsaharakursen på tur
En ganska menlös bild, med det är den inte. Det är på flygplatsen precis när vi kommit fram. Och vi fick skriva på inresepapper som det stod RASD på, konstigt, Marocko säger att dom inte finns... Det var en magisk natt, och stjärnorna låg som ett täcke över öknen.
Underbara unge
Vår tolk Omar
Jag och Sara får henna och passar på att se ut som ett par terrorister
Öken, öken, öken.
Nagla, fina, fina Nagla.
Linn tar sig en tupplur i eftermiddagsvärmen
Tina och Somayeh springer Sahara Marathon
Underbara Bendir
Rebellisk Elin
Somayeh blev jätte förkyld. Jag fick ge henne spruta på skinkan två gånger om dagen
Smara, 45 000 invånare
Hej då Algeriet
Åh!
Nu är min älskling Sara hemma igen! Som jag har saknat henne!
Stjärnögon
Det där mailet som jag väntat på kom idag. Det som innehöll ånger, det som bad om ursäkt. Sinnerna var bedövade av gammal festnatt, men ändock gick en il genom ryggraden när jag såg namnet på avsändaren. Vad vill han? Vad vill han nu? Låt mig vara! Men också en lättnadens suck. Tack gode Gud, Allah, Krishna och Buddha att han ändå är människa.
FUCK YOU, han kommer vinna hur jag än gör. Jag vill svara. Jag vill kräkas galla på honom. Jag vill slå honom, slita av hans hår, sparka på hand pung. Jag vill bryta ner honom, bit för bit. Jag vill att allt ska vara svart och vitt, för samtidigt som jag äcklas av honom är det just bekräftelsen på att det är JAG som betyder mest som jag ville ha och som jag fått och som gör mig själv äcklig och vidrig.
Hans överlägsna äckelgestalt kommer alltid att följa efter mig. Det kommer för alltid finnas en liten del av honom i alla män jag träffar. Jag kommer leta i varenda hörn, så kommer det finnas där. Någonting av honom som alltid kommer att förfölja mig. Jag vet inte vad det är, men jag tror att det handlar om förnedring. Det är så äckligt att känna sig förnedrad att man aldrig kan glömma det. Det har vuxit fast i min hud, mina tänder, hornhinnan och naglelroten.
Och han kan linda sin tunga runt de mest storslagna orden. Han kan forma dem med hela sin kropp förutom det som gör skillnaden mellan lögn och sanning. Det finns ingenting som inte är spel för honom innan han knäcks av på två som en kvist en frostbiten natt. Han kämpar och slår och spottar i små spasmer. Ska han upplösas till små såpbubblor eller ska han smältas som upphettad metall?
Nej. Han ska lägga sig som han låg i moderlivet. Hulka och be och böna. Hans kropp ska skaka och hans fingrar ska fippla på den smutsiga mudden på hans tröja. Han ska torka snor på handduken här bredvid och hans långa mörka ögonfransar ska klumpa ihop sig av tårarna. Stjärnögon.
Han är så liten och han förkrymper mig till ingenting. Han gör alla små med hans underbara gitarrfingrar.
FUCK YOU, han kommer vinna hur jag än gör. Jag vill svara. Jag vill kräkas galla på honom. Jag vill slå honom, slita av hans hår, sparka på hand pung. Jag vill bryta ner honom, bit för bit. Jag vill att allt ska vara svart och vitt, för samtidigt som jag äcklas av honom är det just bekräftelsen på att det är JAG som betyder mest som jag ville ha och som jag fått och som gör mig själv äcklig och vidrig.
Hans överlägsna äckelgestalt kommer alltid att följa efter mig. Det kommer för alltid finnas en liten del av honom i alla män jag träffar. Jag kommer leta i varenda hörn, så kommer det finnas där. Någonting av honom som alltid kommer att förfölja mig. Jag vet inte vad det är, men jag tror att det handlar om förnedring. Det är så äckligt att känna sig förnedrad att man aldrig kan glömma det. Det har vuxit fast i min hud, mina tänder, hornhinnan och naglelroten.
Och han kan linda sin tunga runt de mest storslagna orden. Han kan forma dem med hela sin kropp förutom det som gör skillnaden mellan lögn och sanning. Det finns ingenting som inte är spel för honom innan han knäcks av på två som en kvist en frostbiten natt. Han kämpar och slår och spottar i små spasmer. Ska han upplösas till små såpbubblor eller ska han smältas som upphettad metall?
Nej. Han ska lägga sig som han låg i moderlivet. Hulka och be och böna. Hans kropp ska skaka och hans fingrar ska fippla på den smutsiga mudden på hans tröja. Han ska torka snor på handduken här bredvid och hans långa mörka ögonfransar ska klumpa ihop sig av tårarna. Stjärnögon.
Han är så liten och han förkrymper mig till ingenting. Han gör alla små med hans underbara gitarrfingrar.
Som att vara 17 igen
Även fast jag snart är 25 (läs: 23) har de senaste tre dagarna varit som min undoms dagar. I dagarna tre har vi firat våren, arbetarna och Vikkans 25 år. Och oj så full jag har varit, men oj så roligt det var!