hittavilse

Efter mycket pul och pyssel verkar det som att min lägenhet blir ganska mysig. Och bara det att det är min lägenhet gör saken ännu bättre.

Jag har en massa kvar att fixa, men det är på god väg. Loftsängen är mysig, även om den är ganska varm att sova i. Där under har et blivit ett mysigt kryp-in med skrivbord och massor av saker. I hallen, som är blå (självklart dutt-tapet) blev det en kitchhörna. Massa mönster och bilder och små grejer jag har samlat på mig lite här och var. Jag ska knäppa lite bilder sen när det blir lite mer fullgjort.

I morgon är det tjuvstart på skolan. Det är studentkåren som hälsar välkomna. Jag vet inte riktigt vad studentkåren är, men man måste betala medlemsavgift, tydligen. Det har inte jag gjort, för jag väntar alltid med allt in i det sista. Jag gör det i morgon.. kanske.

Gick och lade mig i brist på annat. Kan inte sova. Typiskt.

JUST DET JA! Idag kom jag på att jag inte tål mandel. Det var ganska obehagligt faktiskt. Halsen blev helt tjock! Jag fick lite panik. Folk DÖR ju av sånt. Sedan var jag tvungen att dubbelkolla att jag verkligen var allergisk. Jag knaprade i mig två till nötter, efter några timmar. Och ja. Halsen blev tjock då med. Vad händer? Först nektarin, nu mandel. Skit också. Jag skulle ju bota min näringsbrist med mandel hade jag tänkt.

Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till om jag inte kan somna snart. Jag MÅSTE vända tillbaka dygnet. Annars kanske nån stoppar en penis i min mun!

Åh, gud, åh, Gud åh, Gud. Jag vill hem. Jävla fitt-Norrland.

Jag vet. Nu är jag väl bra orättvis. Jag måste ju för guds skull ge det här en chans. Och ja. Det måste jag faktiskt, för jag råkar ska gå i skolan här, och har tre månaders uppsägningstid och sen har jag också släpat en hel förbannad loftsäng hela vägen från Stockholm till Östersund. Så det är klart. Jag måste ju ge det här en chans.

Och det är ju klart. Jag kommer ju gilla skiten efter nån vecka eller ett par dagar eller så, så är det ju alltid. Men nu handlar det här om att det gäller en sån lång period. Tre år. Enligt Maya indianerna ska jorden gå under om tre år. DÄR NI. Lite perspektiv till er där ute. Mmh, så kan det faktiskt vara, att jag ALDRIG kommer att flytta härifrån. Jag kanske kommer att dö här!

Och en annan sak. VET ni hur KALLT det blir här uppe i fitt-Norrland eller? För att inte tala om mörkret. Ja. Det är mörkt nästan dygnet runt! Vad ska man göra då? Jag har inga reflexer faktiskt. Var kan man köpa reflexer?

Fast jag ska släppa det här nu. Egentligen är det ju inte stället utan alla människor som INTE råkar bo här, dvs alla som jag gillar. Alla som jag vill vara med. Men jag SKA släppa det här, det ska jag.

Så där ja. Nu. Nu känner jag hur jag släppte det.

Jag kan ju då passa på att berätta om en märklig sms konversation jag hade igår. Det var med Anthony. Man behöver lite bakgundsfakta för att hänga med här, så här kommer den:

Jag och Anthony jobbade tillsammans på Santa Martha i Ecuador. Vi mockade lejonskit och klappade apor och grävde gropar mest hela dagarna. Det var mycket slitsamt, men också väldigt trevlig. Vi blev bra vänner och ibland höll jag på att skratta ihjäl mig när han skulle mocka t ex. kaninburar, för han var så äckelmagad att han höll på att spy varenda gång. Jag kallade Anthony Bitch, och han kallade mig IKEA eller Sweden (mycket personligt). I alla fall. Anthony drog hem till sitt regniga trökiga land, även kallat england, och jag hängde kvar i Amerikat ett tag till. Men denna historia tar INTE slut här, den snarare börjar här. Vi har hållt kontakten lite hitan och ditan. Ett mail här, ett mess hit och ett dit. Tilläggas bör också att vi bråkade ganska ofta. Han är en sån som egentligen inte är dum i huvudet, men ändå beter sig som en idiot med jämna mellanrum.
För ett tag sedan hade vi ett ganska stort bråk. Jag minns inte om vad, men det var alldeles säkert för att han var otrevlig och antagligen var jag också det. Så kom det upp en bild på oss på fejjan för nån dag sedan, och jag ba "åååh, jag saaaaknar dig och alla djuren och allt". Och så messade vi lite i går. Jag tänkte "fan va gött, vi kan va polare och trevliga mot varandra. Då utspelar sig följande konversation:

(vi tar det från början)

Ant: We brushed are teeth together, how cute : )
Elin: Haha, yes, very cute : ) Are you drunk again? (han hör alltid av sig när han e full, som många andra, ja ni vet)

Ja, och sen, nej jag är inte full, jadda jadda. (hoppar fram lite i händelseförloppet nu)

Ant: Don't shout at me you drunk head! (Fortfarande en vad jag tror vänlig och skämtsam ton)
Jag: Haha, oh just shut up
Ant: I will shut you up! If I can get to IKEA! (I vad jag fortfarande tror är en vänlig och skämtsam ton)
Jag knåpar ihop ett fräsigt svar, tycker jag det lyder ungefär såhär:
Jag: No stupid word games, be nice or I'll start talking Swedish! And I left IKEA 2 weeks ago bla bla bla (Under tiden jag komponerar detta mess plirrar det till i mobilen igen. Jag skickar iväg skiten och läser messet som just kom in, där står det följande)



Ant: Putting my penis in your mouth would also shut you up haha







Ehm. Va sa han sa du?


En gång för alla, JAG FÖRSTÅR MIG INTE PÅ ENGELSMÄN. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK EGENTLIGEN, SÅ SÄGER MAN VÄL FÖR FAN INTE?

Ja, ursäkta om jag skrek, hoppas verkligen ingen kommer och stoppar en penis i min mun nu.

Plötsligt känns inte allt så rätt nu helt plötsligt.

Det kan bero på en fet mensvärk, eller lådorna som ska packas. Eller de båda i kombination. Men jag längtar hem, trots att jag befinner mig hemma.

Herregud vad jag inte känner för att flytta IGEN. Herregud vad jag är trött på det här. Give me some fucking ro!

Äh, lådorna packar sig säkert av sig själv. Jag skiter blanka fan i dem just nu i alla fall. Det kan dom ha.

Nu kom jag hem från en trevlig middag med Malin + diverse okända människor. Jag lyckades starta en diskussion om döden. Härligt, precis vad alla vill prata om på ett födelsedagskalas. Jo, ja, jag ångrar mig lite nu, men saken är den att jag har tänkt på döden väldigt intensivt de senaste... månadena kanske. Så det blev bara så. För någon dag sedan tänkte jag att jag är ju helt körd i huvet - jag tänker så mycket på döden att jag kunde lika gärna vara död. Men jag antar att det är en fas-jävel.

Skit samma. Det va inte det jag skulle tjabbla om. Det jag tänkte på var att om t ex. Blondinbella skulle börja lyssna på Beirut eller nåt annat band jag gillar väldigt mycket skulle jag bli sur. Allt skulle tappa glimmer. Vad som än händer, låt det INTE hända. Jag vill inte Blondinbella något illa, i alla fall inte lika illa som AFA vill henne, men låt henne för allt i världen I N T E ta Beirut. Tack för mig. Nu ska jag somna.

Nu har jag lånat pengar för mitt uppehälle och beställt böcker för 2500 kronor. Och då fattas en bokjävel. Jag säger det igen; t v å t u s e n f e m h u n d r a f u c k i n g k r o n o r.

Herregud. På ett sätt känns det ganska bra, nu har jag nåt riktigt saftigt att klaga över i minst tre års tid - studieekonomin. En annan sak som är bra är att jag kommer att ha en jäääävligt kreddig bokhylla.

Vi kom fram till Trosa vid tre på natten. Vi hittade en bra skogsväg och där la vi oss för att sova lite. Jag och Frej ute under en stjärnklar himmel, och tre dårar samt en hund inne i en bil. Marken var perfekt ergosimist utformad efter min kropp med ett litet hål för höftknotan och allt. Jag har mer ont i ryggen när jag vaknar en vanlig morgon än vad jag hade efter en natt på moder jord. Fast det kan ju ha berott på att vi sov ganska få timmar.

Sen bar det av til Trosa Town där vi käkade mysig frukost. Turistade runt lite. Åkte till en stor loppis och sen mot Järna och antroposoferna. Vi var hungriga, men ingen mat bjöds, bara fina hus med märklig arkitektur och tre pallade plommon. Ett var sött och gott, dom två andra beska och o-goda.

"Vad ska vi ta oss till?!" tänkte vi. Hungrig som en liten pirat fick jag matångest. Jag pendlar oftast mellan två satdier. Antingen mätt, eller sjukt hungrig, oftast inga mellanlägen. Vi åkte in till Järna. Nu skall jag ägna ett helt stycke åt Järnas oduglighet;

Järna är ett samhälle beläget en bit utanför södertälje. Det är ett hemskt fult litet samhälle, fullproppat med sverigedemokrater (en ren gissning men jag har antagligen rätt) alkoholiserade, bittra män och kvinnor som jobbar hela sitt liv på Ica samt har fula frisyrer och gropig hud. Dessutom finns det bara två stycken matställen. Vi valde Restaurant Domherren. Fast falefeln var ganska god.

Sen åkte vi hem. Drack kaffe och åt sommarchoklad. Efter detta moment åkte the uppsala people tillbaka till sin hemstad och jag, jag lade mig i sängen, och sen låg jag där. Det var som om två dagar hade flutit ihop till en och nu jävlar i helvete måstade jag sova. Det har jag gjort nu, och det var väldigt skönt. Vaknade i morse av sjukt mycket regn, vi valde en bra dag att utflykta på.

JAG MÅSTE SÖKA STUDIELÅN. TYP NU.

och dom åkte till Trosa mitt i natten.



Jag har druckit rödvin, hittar alltid på så dumma saker då. Men det blir kul, snart kommer dom, uppsalagänget. Det här blir kul!

Jag pratade med en... bekant för ett par veckor sedan. Han sa att han aldrig har vart så arg som när han var 25. Jag tänker att det stämmer.

Han sa också att han lugnat ner sig efter 30 och att han inte såg ett spår av marijuana i Tijuana... Jag funderar på om hans trovärdighet. Fast han såg spår av Tequila, så jag gissar att det är sant då.

Fyll dom stället med bögar och flator!










Jag har en liten, liten rädd Sverigedemokratsparasit på min blogg. Jag har tidigare haft en "antifeminist" här också. Jag undrar om det är samma parasit, och hur den/det hittar hit. Jag undrar också vad den/det tycker om bögar och flator. Ska vi kanske gasa ihjäl dom?

Nu har jag städat hela dagen. Jag är helt trött, och lite förkyld. Jag citerar min farmor "Var tog sommaren vägen egentligen?". Jag vet inte. Vi är redan inne på andra halvan av augusti, och även om jag har haft väldigt tråkigt den här sommaren så har den försvunnit väldigt snabbt.

Så här i efterhand kan jag tänka att det var kanske bra att jag blev isolerad mot min vilja. Folk brukar ju snacka om att dom åker till landet och bara umgås med sig själv i nån stuga mitt i skogen. Jag är en sån som ofta säger att jag vill göra det, men det blir aldrig av. Men den här sommaren har tvingat till mig, och så här i efterhand känns det fantastiskt.

Nu: Nystart.

Sverigedemokraterna är nu större än centern med sina 5,6%.


Meddelande från mig, till er som ska rösta SD: Gå och dö.

Jag ska berätta bakgrunden till detta beslut. David, som smygläser, läs noga nu och se va du ställt till med.

Igår gick jag 22.00 till sängs. Jag vär väldigt trött. Läste lite i en bok om gömda flyktingar och sedan dvalade jag till ordentligt och somnade som en gris.

Ohh, så underbart det var. Denna himmelska sömn.. Men vad är detta? En arabisk sång? En hel manskör som sjunger något Allah och Mohammed?

Ja, visst. +33 börjar numret med. Jag kraxar.

- Hallå...?

Det är på-andra-sidan-av-jorden-David. Han är min favorit, jag blir alltid så glad när han ringer. Så säger han:

- Men oj! Sov du! Du brukar ju vara uppe så sent tänkte jag.

Och jadda jadda, bla bla, vi pratar och pratar. Och jag tänker att jag säkert visst kan somna.




Kan jag det?

- Nej det kan jag inte.

Jag vänder på mig. Vänder på mig igen. Igen. Igen. Igen. Går upp och kissar. Vänder på mig. Igen. Igen. Tar en alvedon. Vänder på mig. Ont i huvudet. Igen.

Så kommer jag på det. Jag äger ju faktiskt sömntabletter som jag inte ätit på år och dar. Kanske man ska unna sig en, en liiiiten en. Jag måste ju faktiskt sova.

Sagt och gjort, tar en. Väntar på dess effekt - sover som en DÖD gris tills... Denna islamska hymn sätter igång igen. Denna gången är det inte David som ringer. Det är Siv. Siv som i min chef. Klockan är halv 9 på morgonen och jag började för en halvtimme sedan. Jag mumlar. Jo, jag är nog fortfarande lite sjuk. Somnar om. Vaknar mitt på dagen, helt otalt klubbad och borta i huvudet.

Ljuden från gatan låter konstigt. Huvudet känns märkligt, hjärnan hinner inte med. Kaffe. Kaffe tänker jag, jag måste ha kaffe. Det hjälper inte.

Nu har hela dagen gått. Jag skulle somna om jag lät mig själv göra det.

Och beslutet: Aldrig någonsin mer sömntabletter. Man är piggare dagen efter om man inte sovit en blund.

Och en annan sak. Från och med nu stänger jag av min mobil på natten, så att inte Siv ska ringa och väcka mig, såklart.

Nu sitter jag här. Gör inte ett dyft och har heller inte gjort ett dyft i dag. Jag skulle städa i dag. Jag skulle fixa. Kanske gå och fixa till håret och sluta vara ett hårvåldtäktsoffer och ta kontroll över min egna situation.

Vad gör jag nu då?

Jag  s i t t e r  här och fular mig och gör inte ett piss och kan inte förmå mig till att göra ett dyft och orkar helt enkelt inte med mig själv.

Och detta akompanjerar Manu Chao, det blir nästan liten obehagligkänsla, som om det vore en skräckfilm. Hjärnan segflyter så sjunger nån överaktiv spanjor på spanglish.

Usch, jag känner obehag inför migsjälv.

Dam-di-dam

                                              

Jag fick en syn nu. Om jag skulle, som jag gjorde när jag gick i gymnasiet, bo inneboende hos den familjen som jag bodde hos då, nu (ja, alltså om jag bodde där nu) så skulle den yngsta tjejen i familjen, Sofie, säga "Amen, Elin, du är så eeeeeeeemo".

Nej, jag är inte emo, jag är INNAN emo, jag var emo innan emo fanns, fattar du grejen?

Skit samma, jag hittade en sån fin bild på honom, Anthony utan the Johnssons. Åh, fina han.

Jag satt och lyssnade på Alex Schulmans sommarprat alldeles nyss, även fast jag inte har tid egentligen. Jag finner Alex Schulman bedårande. Alex Schulman ger mig hopp om manligheten här i världen. Jag är glad för det.

I morgon ska jag åka till Göteborg och gå på date. Det betyder att det är en väldigt viktig dag i morgon. Inte för att just daten måste vara så ödemättad, men det är den i alla fall. Jag är mycket spänd på om jag kommer att lämna den vedervärdiga engelsmannens spöke hemma eller om han kommer att sitta på min axel och göra hela världen grå. Det återstå att se. Nu måste jag välja kläder och sedan MÅSTE jag sova.