hittavilse

Jag har inga problem med att mina grannar har sex. Tvärt om, hör jag ett litet dunk mot väggen blir jag faktiskt lite glad för deras skull. Men nu råkar det vara så att min granne inte har vanlig sex. Hon och hennes kille har porrsex. Ni vet säkert vad jag menar - gorm och skrik och stön. Från båda parter.

Det är i och för sig helt okej det med. Gillar man porrsex så kör på det liksom, men. Gillar dom verkligen det? Gillar verkligen tjejer, innerst inne att ha porrsex? Det låter i vilket fall som att det gör himla ont. Det låter INTE hjärtligt, lustfyllt och kärleksfullt, det låter som att tjejen spricker och får svamp. Ja, precis så låter det - svampvarning.

I morse.. eller i dag mitt på dagen, när jag skulle gå till skolan var min skrivbordslampa på. Jag tänkte inte mycket mer på det än att jag stängde av den. Så kom jag hem många timmar senare, satt igång datorn och började med min jätteportion med disk. Skulle ändra låt eller nåt, så var lampan på igen. Jag tänkte att det kanske va nåt med datorn, att det blev nåt med kontakten, så jag startade om datorn, men inget ljus i lampan. Fick lite chills och drog ut kontakten. Nu går jag lite på tå och saknar Frej, vill inte vara alldeles ensam här i norrland med konstiga ljusfenomen.

Idag var jag hos en akupunktör för att fixa till min sömn. Förutom att bli dignostiserad utifrån min tunga, stucken av tusen nålar och allmänt avslappnad fick jag en mycket spännande idé.

Han var nämligen mycket noga med att fråga mig om jag var gravid. Flera gånger. Tredje gången poängterade han genom att säga att vissa punkter var aborterande - för att jag skulle förstå allvaret antar jag.

Äter man p-piller i Kina (detta är inte något ironiskt eller hemskt skämt med deras barnpolicy, det är en uppriktig undran)? Det här är en allvarlig fundering från min sida. För om man kan slippa att käka cancerogena hormon-piller och i stället gå och få akupunktur för att inte bli gravid skulle jag gladerligen ligga på bänken med tusen nålar i mig oftare. Jag har hört att man kan gå på akupuntur för att BLI med barn, så varför skulle inte detta funka?

Jag är lite känslig just nu. Kanske på gränsen till överkänslig. Gör gärna en höna av en fjäder, så att säga. Men vad är det som händer?!

Helt plötsligt märker jag hur min omgivning förvandlas till en charad. Folk beter sig som om dom var med i en teateruppsättning och jag har helt plötsligt blivit en statiskt i mitt egna liv.

En föreläsare som jobbat länge inom barnpsyk sa för någon vecka sedan att han kan lukta sig till ångest, jag tror att jag förstår vad han menar. Om det inte är så lukt så är det kanske en vibration i luften. En energi. Som när teven står på i ett hus man precis kommer in i, det känns, i kroppen.

Men vi har alla olika sätt att tackla svåra perioder. Själv har jag ingen energi till att försöka verka glad, allt går åt till självömkan - och kanske är det min egna lukt jag känner? Det är inte alltid lätt att hålla sig till en sann verklighetsuppfattning. Och vad är sant? Vad är min konstruktion och vad är din?

Fuck, I'm losing my mind once again.

Jag läser psykologi just nu. Förövrigt första gången jag känt behov av att studera heltid så här tidigt in i kursen. Jag såg förvånat på min klasskompis Daniel i dag och sa: Heltidsstudier? Nu?, tidigare idag. Det är en aning ovant men ändå ganska trevligt på något vis. Fast det där lär jag få äta upp av mig själv redan i morgon bitti, för all denna otroliga stress har nu påverkat mitt svaga sinne att jag inte kan sova.

Vi har i vilket fall ägnat 4 timmars föreläsning idag åt att bland annat tala om vår gamle trotjänare Siggan Freud idag och jag har nu tänkt meddela att denna lilla psykologins snuttepojke, eller fader skulle man också kunna kalla honom för, hade inte alla hästar i stallet så att säga.Han må ha behandlat hysteriska medelklassbruttor och så vidare men en av hans teorier är så totalt korkad att det till och med är märkligt att en dude som levde för väldigt länge sedan med hans tids sociala normer och värderingar hittat på något dyligt.

Låt mig presentera i korthet: (famfar) Elektrakomplexet

Det är nämligen så här, allt enligt Freudiansk lära att flickebarnet är kär i sin mor. Sedan upptäcker hon att hon, tillskillnad från sin far, inte har någon penis. Detta gör att flickan anklagar sin mor (oklart varför efter dagens föreläsning, borde det inte vara fadern hon är arg på?), vilket i sin tur leder till att alla världens barn lider av så kallat penisavund. Detta i sin tur, leder till att flickebarnen vill skaffa barn med sin far. Lösningen på detta problem är således att flickan börjar att identifiera sig med sin mor, eftersom hon kan få barn med pappan... Så lever man lycklig i alla sina dagar om man nu inte råkar bli hysterisk på vägen.

Väldigt ofta brukar psykologiföreläsningarna leda till diverse självdiagnoser för min del. Jag känner igen mig i allt från ADHD, Borderline och psykos - symptom. Jag kan dock dra en lättnadens suck, ty jag har aldrig någonsin lidit av penisavund. I vilket fall inte i bemärkelsen att jag vill ha en penis. De sociala försprången som bra betalt, autoritet och förtroende skulle dock inte sitta fel.

Min metateori om detta är att det inte kan ha varit på något annat sätt än att självaste Freud led av just penisavund. Detta kan förklara hans fobi för homosexuella också - undantryckt av överjaget. Kort och gott - Freud var homosexuell (Kör: sexuell!)

Bönbiffar och makaroner. Behöver jag säga mer?