Livstecken

Trots min totala brist på trosbekännelse, och i synnerlighet kristen sådan, bor jag just nu på ett kloster. Själv tycker jag att detta är ganska märkligt, men egentligen är det nog naturligt, jag gillar tydligen att sätta mig själv i situationer som gör mig totalt förvirrad. Men jag är trots allt inte ensam, här finns ca 40 personer förutom mig själv som inte bekänner sig kristna. De råkar vara sådana personer som inte finns egentligen, ja inte i det byråkratiska systemet i vilket fall. Men nog finns de i allra högsta grad - de papperlösa flyktingarna som gömmer sig undan myndigheterna här på Alsike kloster.

Mina praktiklärare förespråkar att vi ska ska skriva dagbok under vår tid som praktikanter. Detta har jag självklart inte gjort. Det börjar dock klia i fingrarna, och i själen. För nog känner jag mig ensam med mina funderingar när jag ligger här i min cell om natten och lyssnar på syster Ellas snarkningar och små läten.

Jag kanske skriver en rad någon gång då och då. Jag tror inte min blogg är död ännu, och kanske finns det någon som tittar in och skriver något klokt råd till mig då det behagas? Det skulle i vilket fall uppskattas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback