Det är något fel på mina ögon
Ja. Det är så. Mina ögon hänger inte med idag. Ser liksom lite suddigt. Ser som i filmjölk. Jag har blivit väldigt upptagen av syn på senaste tiden. Förmågan att se allt skarpt som en örn skulle se det ungefär känns helt plötsligt oerhört viktigt. Jag måttar ut genom fönstret, bort mot bergen och så mäter jag vad jag kan se. Kollar över kanten på glasögonen än idag, trots att det var över ett år sen jag först fick dem, och fnissar nöjt då jag ser det stora skillndaden. Måste se roligt ut.
Det skulle vara så obehagligt att inte se mer. Visst då? Tänk att det helt plötsligt skulle bli mörkt. Tänkte på det häromdagen då jag kröp ner i en grotta på Fröson. Två trånga passager, sen ett valv täckt med is. Fint. Om det hade vart ljust! (och om det inte hade legat gamla ölburkar och sånt på marken) Och otroligt obehagligt. Att inte veta vad som kommer sen, för det går inte att se. Att inte veta vem som bor där. Gömmer sig där. Det kändes på något sätt som att jag hälsade på någon. Kom att tänka på någon film jag såg någon gång om Etiopien. Pojkar som gömde sig i en grotta för att slippa bli barnsoldater. Stackars dom.
Men att vara blind måste väl kännas ungeför som att bo i en grotta. Usch. Jag vill verkligen inte bli blind.
Det skulle vara så obehagligt att inte se mer. Visst då? Tänk att det helt plötsligt skulle bli mörkt. Tänkte på det häromdagen då jag kröp ner i en grotta på Fröson. Två trånga passager, sen ett valv täckt med is. Fint. Om det hade vart ljust! (och om det inte hade legat gamla ölburkar och sånt på marken) Och otroligt obehagligt. Att inte veta vad som kommer sen, för det går inte att se. Att inte veta vem som bor där. Gömmer sig där. Det kändes på något sätt som att jag hälsade på någon. Kom att tänka på någon film jag såg någon gång om Etiopien. Pojkar som gömde sig i en grotta för att slippa bli barnsoldater. Stackars dom.
Men att vara blind måste väl kännas ungeför som att bo i en grotta. Usch. Jag vill verkligen inte bli blind.
Kommentarer
Trackback