Vill bara ha lite roligt
Det där suget i magen. Den där känslan av att göra något som aldrig kommer att göras igen. Det där unika i livet som är alldeles... alldeles underbart. Det är frihet, frihet, frihet jag vill ha, men jag sitter FAST. Det känns som att jag forslar mig själv fram och tillbaka från A till B, genom en snårskog påväg mot en ny, och månen och solen och hela himlavalvet täcks av en evig dimmslöja.
Jag vägrar att tro att det är det här som är att vara vuxen. Och om det är så är det fel. Då måste vi ändra på det, för det går inte an att känna sig som ett logistikföretag resterande fjärdedel av livet. Att bara genomleva den ena jobbiga fasen efter den andra, och vara på sin höjd nöjd.
Jag saknar superlativen. Jag vill ha euforin. Den jag kände för några år sedan. Var är den?
Jag vägrar att tro att det är det här som är att vara vuxen. Och om det är så är det fel. Då måste vi ändra på det, för det går inte an att känna sig som ett logistikföretag resterande fjärdedel av livet. Att bara genomleva den ena jobbiga fasen efter den andra, och vara på sin höjd nöjd.
Jag saknar superlativen. Jag vill ha euforin. Den jag kände för några år sedan. Var är den?
Kommentarer
Trackback