hittavilse

Jag behöver ett litet liv. Ett litet liv med tydliga linjer, ramar, för att kunna se allt som är vackert.

 

Jag har varit så besatt av att kämpa. Jag har haft mjölksyra i benen och kämpat mig upp för den längsta backen. Varför ska man göra det? Vad är poängen? Poängen är att det finns ingen poäng.

 

Att förändras, det är att formulera det som skrikits inombrods så högt att man inte hört något annat, till någon annan. Och det som verkat så skrämmande och livsfarligt punkteras. Det är otroligt märkligt egentligen.

 

Men det ska ju var lätt i livet. Det behöver inte vara tungt. Det kommer vara det ibland i vilket fall. Varför sträva efter det?

 

Om jag har tid att stanna och titta på sniglar. Då menar jag verkligen att SE snigeln. Prata om snigeln. Fundera på var snigeln gör på vintern. Undra om snigeln någonsin målar om sitt hus? Vad mer behöver jag ens? Vad mer än en sandlåda, och en strålande unge?

 

Det finns en väldigt stor värld där ute. Det finns så väldigt många platser jag aldrig kommer att besöka. Så många människor jag inte kommer träffa. Men vad är poängen att träffa dem om konsekvensen blir att man inte hinner se sniglar under tiden?